Hej alla där ut, igår var vi tvugna at avliva min vackra hund Kruse (coton de tulear)

han var alltid glad, mycket rädd för främlingar men han var alltid så gla och pigg!

han hade den sötaste nosen och de bruanste finaste ögonen.

Men en dag var vi tvugna att genomgå en operation, han hade nämligen fått bråck.

allt gick bra men senare så fick han tyvärr tillbaka bråcket på samma ställe.

vi gjorde allt vi kunde för att få honom att bajsa,ibland funkade det så man fick ett hopp om att han kudne kalra sig

men tyvärr så höll det inte.

Så när vi åkte hem från dreamhack  fick jag reda på att vi var tvugna att avliva honom.

hem från jönköping grät jag i 2 timmar och det forstätter ännu, igår kunde jag itne skratta och vara social bara skriva till folk. Men idag mår jag bättre men så händer det att jag tänker på det igen och då blir jag ledsen och saknar honom.

Varje gång jag är ledsen så kommer han och ska slicka på en, så han ska trösa en.

Varje gång när man kommer hem, så kommer alltid en jätte fin hund och möter än.

Varje gång jag ska sova så vill han alltid mysa i min säng och tar upp all platts.

Varje gång man ska ta skinka eller mcdolnads så vill han alltid ha.

Men nu så finns det ingen underbar kruse som tassar omkring är, ingen hudn som vaktar, allt är så tomt.

Jag saknar honom så fruktansvärt mycket -  de gör så ont i hjärtat.

om någon har förlorat någon ni älskar så himla mycket eller gått igenom samma sak, håll ut det kommer att bli bättre för oss.

Kruse blev 9 år.